Venar.se

När har hästen landat i sitt nya hem? När slutar den att strula, bete sig ”illa” och bli lugn? Tar det 1 vecka, 1 månad, ett halvår eller 2 år?

Kan det ta tre dagar? Beror det på hästens ålder? Beror det på hur den hanterats hos förra ägaren? Beror det på gener?

Svaret är givetvis ja på alla frågor.

Det man kan säga som regel är i alla fall att en ung häst som inte gjort mycket i sitt liv tar mer än tre dagar på sig innan den landar. Jag skulle säga minst 1 månad, kanske 1 år.

En äldre häst kan ta både kortare och längre tid på sig. Det är Venar, Joker och Cezar levande bevis på. Venar fann sig i alla miljöombyten oavsett vad det var. Om han skulle få olater eller bete sig dumt så skulle det vara efter ca 6 månader om den nya personen inte redan från början hade visat att regler är till för allas trevnad.

Joker var rädd för det mesta när han kom, eller mer osäker på varför saker helt plötsligt rör på sig, låter och ser skrämmande ut. Han var dock tillräckligt ung och hade ett starkt huvud så efter ca 6 månader försvann det mesta. Detta trots att jag svor första veckan jag skulle ta ut honom i hagen. Jag Ringde till och med Stefan och skrek att ”han ska kastreras”!

Cezar är den vi fick när han var som äldst. Han är den som varit garanterat svårast att få att landa. Det tog säkert ett halvår eller mer. Vi har fortfarande en del bekymmer med hans förmåga att våga stressa av och lita på oss och han har lätt att frysa fast eller stressa upp sig ordentligt. Tänk om jag givit upp för tidigt och sålt honom vidare. Hade han mått bra av det? Kommer vi någonsin att får den trygga häst som vi vill ha och som de andra uppnått efter kortare tid? Det kan vi aldrig veta i förväg men att ge hästen, som har svårt att bete sig som man vill, tid att förstå vilka regler som ska följas och ha tillit till de nya personerna kan ta lång tid för vissa hästar.

Hur är det då? Kan man efter tre dagar veta vad man har i snöret bara för att hästen inte landat än? Är det rättvist att döma så tidigt?

Nej, det går inte att förutse din hästs hela framtidsreaktioner på tre dagar när den dessutom precis bytt hem. Ge hästen en chans att visa hur den är egentligen. Det kan givetvis ändå visa sig att ni inte passar ihop men då är åtminstone en rättvis bedömning gjord.

 

Igår fick hästarna blåsa ur sig på volten, en i taget. Vi har ju stor volt, 35 x 70 så den räcker för att de ska kunna få upp fart och få ett flås i kroppen.
När Cezar kom hit för några år sedan var detta ett av de saker han tyckte var fruktansvärt läskigt. Han har en tendens att bli stressad när han inte vet vad som förväntas av honom och när just kroppen i rörelse är inblandad, kan han få lite ”ångest”.

Första gången blev bara en lärdom i att vi vill att han rör sig fritt och går undan för oss när vi kommer gående eller joggande. Trycket på honom var inte stort men vi lät honom förstå att vi inte springer över folk när banan är så stor. Det finns andra vägar än den över en människa.

Trycket på honom var iallafall tillräckligt stort för att han inte visste när trycket gavs och när det var över. Han kunde inte läsa oss och när passet var över och man skulle hämta honom fick man vara extremt övertydlig med att övningen är slut, dags att lugna sig och bli hämtad för att få gå till hagen.
Han vände rumpan till, för säkerhets skull men hotade oss aldrig med något. Bara ha den mot oss för att kunna fly om något blev fel.

Det var väl aldrig ett problem att hämta honom men han var mycket skeptisk och man fick ta det lugnt och fint.

Nu, när han har ett bra förtroende och vet vad som förväntas av honom så ser det hela helt annorlunda ut. När vi kommer in på volten så knäpper vi loss och han flyger iväg med öronen framåt och testar sin kropp till bristningsgränsen. Pigg, glad och med självförtroende.
Han är vacker när han tar i av Kung och fosterland, kryper ihop, tar tag i underlaget, flyger iväg och sträcker ut i de stora stegen.
Flåset hänger på och snart är näsborrarna stora som tefat, ögonen lyser.

Nu var han så pigg att ett tryck var helt överflödigt och vi bara stod och tittade på honom.
När han kände sig klar kommer han in till mitten i skritt, rakt fram till oss alla tre (som förr kunde kännas så hotfullt och läskigt med bara en person) och vill bli klappad och hämtad till hagen. Ibland får han stå och flåsa ett tag och sedan bestämmer vi att han får ta några varv till och finns det rutiner för det så han vet vad som förväntas.

Sedan kommer han in mot oss igen. Känner inget hot, söker kontakt och älskar det.

Pulsen känns när man tar honom på underhalsen och han tar emot klappar och smekningar utan att tycka att trycket är för stort.

Vilken skillnad!!

Vi jobbar fortfarande på tillit och förtroende i andra delar av hans träning där framstegen inte skett så fort och som kommer ta lång tid.
En häst som är osäker och har olater är ingen lätt sak att träna och olaterna är väl egentligen en bekräftelse på att han saknar självförtroende i mycket som han måste utföra. Att han inte känner tillräckligt med tillit i de situationerna och tar saken i egna händer.

Att jag har svårt för feta hästar är inte en överraskning för någon. Det är skillnad på att vara lite, lite i överhull men att ha sin fjordhäst på bete och/eller fri tillgång på hö är det väldigt få fjordhästar som fungerar på.

Mina fungerar inte ens på fri tillgång på halm, tyvärr.

För några veckor sedan var jag och hälsade på två fjordhästar som gick på fri tillgång på hösilage. Mycket trevliga och lugna individer där matstressen minimerats till noll. Dock var det var två hästar som båda var extremt feta. Den ena var gammal (över 25 år) och den andra ung (endast 2 år). Den äldre bör inte vara så fet eftersom åldern och fetman gör risken för fång överhängande. En så ung häst är svår att få fet och med tanke på hur fet den var så var det svårt att se hur exteriören såg ut. Med fettdepåer över korset vet vi i dagsläget inte om den har platt eller sluttande kors eller helt enkelt mer ”normalt”.

Jag har inte FaceBook men folk skickar hela tiden bilder från FB på feta hästar. De vet ju att jag är mot det.
Att sedan läsa kommentarerna gör ju inte saken bättre. De vanligaste kommentarerna är på ett ungefär: ”Gud vad skönt att jag inte är den enda som har problem med vikten på min häst”.

För mig är det som att säga att man erkänner att ens hästen är fet och i samma andetag tycker att det är skönt att andra också håller sina hästar feta och nära fång och andra följdsjukdomar som till exempel hältor p.g.a hög vikt, för då behöver man inte känna sig skyldig. Eller att andra också plågar sina hästar med övervikt så man inte känner sig ensam.

Jag jobbar ständigt med mina hästars hull. Jag räknar på analyserna jag får. Jag lägger till och drar ifrån och motionerar hästarna på rätt sätt. När de står långa månader så har den rätta motionen under de aktiva månaderna kvar sin förbränning.

Jag har aldrig fodrat mina hästar med så mycket mat som denna ”vinter”. Givetvis är jag medveten om att detta verkligen är ett år som troligen inte kommer igen men tanken är svindlande.
När jag har bra hö och deras metabolism är relativt dålig så kan varje häst vara nere i sin minimala fodergiva, vilket är runt 5 kg per dag för den mindre och 6,5 för den större.
I år, med perfekt hö, har den mindre varit uppe i 9,5 kg och den större 11 kg. Det är fantastiskt med tanke på att TS ligger så högt som 92%. Man kan väl säga att det motsvarar ett hösilage på 12 och 15 kg (hugget ur luften).
Det är ett hö som haft rätt kvot så jag har i år sluppit ge proteingiva i form av både lucern och potatisprotein, så det har varit billigt. Inga mineraler har behövts förutom e-vitamin och selenjäst vilket också hållit ner kostnaderna ordenligt, trots ett väldigt dyrt hö.

Att hålla sin häst i rätt hull är skitsvårt men att lära sig nya saker som foderuträkningar är lätt och ställa krav på sitt stall att analysera är ett måste. Att lära sig om motion är inte heller svårt.

Våra hästar motioneras alldeles för lite i dagens samhälle!

Att lära sig bedöma sin hästs hull är också lätt eftersom det finns massor av filmer på youtube, speciellt från RSPCA som tar hand om många tusen hästar per år.

Jag hoppas att jag kan åka på träningar med Cezar i Sala i vår. Allt beror på min tennisarmbåge jag lyckades ge mig själv då jag virkade en väska med tjockt, starkt, elastiskt garn. Det var jobbigt ganska länge och börjar gå tillbaka. Jag har kört lite och det har inte känts något efter men då har det bara varit ute, inte på ridbanan.

Vi har planerat in en helgträning i maj 16-17 och den är redan full. Om man vill anmäla kan vi eventuellt sätta ihop ännu en helg. Så, anmäl även om det är fullt.

Den 15 maj kommer vi ha en brukskörnings- och bruksridningskurs för Camilla Perhult. Den är i dagsläget 7 stycken anmälda till. Dock är två lite osäkra så vi tar gärna emot reservplatser om ni vill anmäla.

Orkar man ens sitta i en bil med en enda person så länge utan att det blir tyst eller man blir oense?

Oense är vi i och för sig ganska ofta men mest ense, Jag och Steffo. Vi åkte ner till fina vänner nedåt landet för att hämta den nyinköpta bruksvagnen. Vi ville inte slösa bort en hel helgdag utan bestämde oss för att åka en vardag istället. Från mig och hem är det 15 timmar men tillsammans 13 timmar.

När vi kom fram tog vi ändå en fika i goda vänners lag trots att vi bestämt oss för att inte göra det. Vi ville ju vända så fort som möjligt för att inte komma hem för sent. Vi satt i en timme och fikade….! Det är svårt att slita sig därifrån, varje gång.

Vi pratade iallfall mest häst hela vägen men även en del vardagsliv och funderingar, som det ska vara. Vi var inte tysta mer än ungefär 3 minuter sammanlagt. Vi kan prata vi!

Vi kom i alla fall fram till att vi ansöker om prestationsmedalj guld för Höjgaards Joker 282, som han är berättigad till, så kan vi få in i stamboken att han har AB både i exteriör och prestation. Det känns bra.

Jag undrar om någon fortfarande är inne här och tittar? Bloggen har ju varit nere några år och jag har saknat den en hel del. Leverantören har strulat och kommentarerna har ju inte fungerat sedan ännu längre tillbaka.

Nu hoppas jag, med ny bloggleverantör att det hela ska komma igång igen.

Här börjar min nya blogg!