Vad skönt att du också…..

Vad skönt att du också…..

Att jag har svårt för feta hästar är inte en överraskning för någon. Det är skillnad på att vara lite, lite i överhull men att ha sin fjordhäst på bete och/eller fri tillgång på hö är det väldigt få fjordhästar som fungerar på.

Mina fungerar inte ens på fri tillgång på halm, tyvärr.

För några veckor sedan var jag och hälsade på två fjordhästar som gick på fri tillgång på hösilage. Mycket trevliga och lugna individer där matstressen minimerats till noll. Dock var det var två hästar som båda var extremt feta. Den ena var gammal (över 25 år) och den andra ung (endast 2 år). Den äldre bör inte vara så fet eftersom åldern och fetman gör risken för fång överhängande. En så ung häst är svår att få fet och med tanke på hur fet den var så var det svårt att se hur exteriören såg ut. Med fettdepåer över korset vet vi i dagsläget inte om den har platt eller sluttande kors eller helt enkelt mer ”normalt”.

Jag har inte FaceBook men folk skickar hela tiden bilder från FB på feta hästar. De vet ju att jag är mot det.
Att sedan läsa kommentarerna gör ju inte saken bättre. De vanligaste kommentarerna är på ett ungefär: ”Gud vad skönt att jag inte är den enda som har problem med vikten på min häst”.

För mig är det som att säga att man erkänner att ens hästen är fet och i samma andetag tycker att det är skönt att andra också håller sina hästar feta och nära fång och andra följdsjukdomar som till exempel hältor p.g.a hög vikt, för då behöver man inte känna sig skyldig. Eller att andra också plågar sina hästar med övervikt så man inte känner sig ensam.

Jag jobbar ständigt med mina hästars hull. Jag räknar på analyserna jag får. Jag lägger till och drar ifrån och motionerar hästarna på rätt sätt. När de står långa månader så har den rätta motionen under de aktiva månaderna kvar sin förbränning.

Jag har aldrig fodrat mina hästar med så mycket mat som denna ”vinter”. Givetvis är jag medveten om att detta verkligen är ett år som troligen inte kommer igen men tanken är svindlande.
När jag har bra hö och deras metabolism är relativt dålig så kan varje häst vara nere i sin minimala fodergiva, vilket är runt 5 kg per dag för den mindre och 6,5 för den större.
I år, med perfekt hö, har den mindre varit uppe i 9,5 kg och den större 11 kg. Det är fantastiskt med tanke på att TS ligger så högt som 92%. Man kan väl säga att det motsvarar ett hösilage på 12 och 15 kg (hugget ur luften).
Det är ett hö som haft rätt kvot så jag har i år sluppit ge proteingiva i form av både lucern och potatisprotein, så det har varit billigt. Inga mineraler har behövts förutom e-vitamin och selenjäst vilket också hållit ner kostnaderna ordenligt, trots ett väldigt dyrt hö.

Att hålla sin häst i rätt hull är skitsvårt men att lära sig nya saker som foderuträkningar är lätt och ställa krav på sitt stall att analysera är ett måste. Att lära sig om motion är inte heller svårt.

Våra hästar motioneras alldeles för lite i dagens samhälle!

Att lära sig bedöma sin hästs hull är också lätt eftersom det finns massor av filmer på youtube, speciellt från RSPCA som tar hand om många tusen hästar per år.







Kommentarer är stängda.