Venar

Venars och Eks lerhage har knappt något gräs. Det är kort och glest mellan stråna.

Trots det, och sänkt högiva, så går venar skata men säkert upp i vikt. Idas mamma såg skillnad direkt när hon kom en vecka efter att hon sett honom förra gången. Ojdå, han har gått upp i vikt, sa hon.

Ja, han har verkligen det! Jisses vad snabbt det går och det är riktigt mycket. Vi ska tävla nästa vecka och jag vill verkligen inte att han ska se ut som en jäkla spädgris.

Från och med söndag får han dela hage med Flyer så jag har någon sorts kontroll. Det betyder att han får stå inne på dagen och ut vid fyratiden till nio på kvällen. Men så får det bli.

Igår stack jag och mannen ut på en tur. Vi tränade samlad galopp varvat med lite friare galopp.
Han har ju en bra galopp och kan samla sig väldigt bra men det är ju förstås jäkligt jobbigt.

Oj vad han tyckte det var jobbigt efter ett tag.

Men han fick vila mellan. En gång blev det paus för att mannen tog hand om den stora grenen som legat i vägen på ridstigen i mer än tre veckor. När vi står där och väntar på att grenen tas bort kommer en liten sockersöt raggsocka. Vilka ögon han hade den lilla valacken, så vackra och vakna. Jo, han var en liten ängslig en sa matte när han hela tiden stannade och kollade om det verkligen var ok att gå förbi.

Men idag stod venar helt still eftersom han väntade på att husse skulle jobba klart och den lille tog sig förbi utan vidare stora överdramatiseringar. Han klarade det bättre än icke-ängsliga kan jag tala om.

På vägen hem träffade vi kvinnan på islänningen igen. Vi kom i full galopp på grusvägen och hon höjde sin hand för att göra oss uppmärksamma på sig. Jag hade redan sett henne men det ar ju en bra handling. Från full galopp till tvärstopp på ca tio meter och en broms nertryckt i plåten så stod vi stilla med ett rökmoln bakom oss.
Hon var mäkta impad och sa det till oss. Hon hade aldrig sett någon stanna på så kort sträcka från galopp till halt någonsin.
Men ute har jag lite mer bett än vad som egentligen krävs, just för dessa situationer. Jag vill kunna galoppera var jag vill och det finns inte alltid fri sikt på de ställena. Jag måste kunna stanna.

Venar var svettig när vi kom hem och fick en dusch med liniment och mat på det.

Eftersom. Det blev mycket samling så fick det bli korta rundan idag.

Dagens tur: 9,87 km (0,987 mil)
Efwa och venar: 231,63 (23,2 mil)
Ida och venar: 43,424 (4,3 mil)
Venar: 275,054 km (27,5 mil)

Ida kom och red igår, onsdag. Hon skulle ut och trava sa hon. De kom tillbaka efter ca en timme och Ida var jättebesviken. Inget hade gått som hon ville. Tydligen var det inte venar det var "fel" på, utan henne, sa hon.

Jag vet inte riktigt varför hon kände så men de hade iallafall varit ute så venar hann bli svettig. Hon var ju ute i 1,26 mil, så det var ju verkligen inte dåligt jobbat.


Dagens tur: 12,6 km (1,26 mil)
Efwa och venar: 221,76 km (22,2 mil)
Ida och venar: 43,424 km (4,34 mil)
Venar: 265,184 km (26,5 mil)

Efter ett intensivt veckoslut lade jag båda vilodagarna efter varandra. Ibland känns det himla rätt och det gjorde det nu.

Planeringen för veckan är träning resten av veckan, på lördag är det dressyrträning i Sala. Veckan efter ska han ta det himla lugnt, bara ut och skritta och trava lite.
På torsdag åker vi till Gotland för att tävla och veckan före bör de ta det lugnt och bli lite taggad.

I söndags åkte jag och mannen och tränade maraton på johannesberg med andra medlemmar ur samma förening, plus grannföreningarna. Instruktören hade satt ut portar så vi pluggade på lite före. Dock hann vi inte göra som på tävling att vi kollade alla vägar som fanns utan valde en. Vi hade trots bra planering kommit lite sent eftersom en cykeltävling på små krokiga vägar tog lite av tiden.

Idag räckte inte riktigt vanliga brodd som vi annars alltid använde utan han halkade lite. Dock är han ju så stadig på benen att det inte var ett stort problem, men ändå. Långt gräs gör att brodden inte kommer ner ordentligt.

Det vi mest märker är att vår rytm har förbättrats avsevärt och att det sparar sekunder. Jag jämför mig gärna med konkurrenten som är stor häst och tävlar högre än jag och de första hindrena tog vi dem eller var lika, men hennes häst är av den sorten att han vägrar visa trötthet och är ju bättre tränad dessutom. Så i slutet när venar blir trött så bättras hennes tider på medan mina blir något längre.
Hon som kör är en härlig tjej, äldre än jag, och har massor med humor och är tävlingsinriktad.

När hon kom ut ur hindret med fyra sekunder till godo på mig så säger jag "jäklar", högt till henne. Och hon skrattar högt och säger "det är rätt inställning"! Härligt med såna människor som fattar att man blir besviken att någon slår en men ändå är glad för deras skull.

Dagen var himla lyckad och jag och mannen kände att vi kommit en bit på ett år. Nu ska vi hem och träna på samlingar i hindrena och trånga portar.

Venar fick åka hem och ut i hagen några timmar innan det var dags att gå in. Han var nog nöjd.

Som vanligt tog vi oss till ridhuset runt tio på morgonen eftersom vi får vara ensamma då.

Eftersom bana är det som Ida och venar måste träna mest på så satte vi ut fyra hinder som gick att ta hur många gånger som helst. Vi passade på att ta sju hinder i rad som det var förra helgen på pay & jumpen.
Ida fick driva lite idag men jag sa inte varför eftersom det då ges upp lite väl fort. Men hon kämpade på och faktum är att det inte var så jäkla dåligt som hon själv tyckte. De kom lite nära ett hinder varje gång de tog banan men det var olika hinder varje gång. Det resulterade i en rivnIng och en nästan rivning.

Men så slog det mig att hon nog glömmer bort att titta förbi hindret och låter blicken ligga kvar lite för länge på det. När de vilat i fem minuter till, vilket vi gjorde mellan varje omgång. Så fick hon ta bara två hinder men där det blev fel, snett genom och direkt snett genom igen. Nu skulle hon absolut inte titta på hindret när de var på väg mot (nu menar jag inte på vägen dit, då måste man ju titta ordentligt) men bortanför. Man ska ju alltid ha blicken så långt fram man kan.

Jamen då blev det som vi ville ha det. Snygga avtramp med tryck och inga konstiga hopp för att de kom för nära. När det gick så bra så slutade vi där. Båda var trötta och slutade så bra.

Underbart!

Det var ingen självklarhet att det skulle vara solsken inte. Hela dagen var det fint väder tills jag och Sabina bestämde oss för att åka till stallet. Precis när jag lagt på luren så började det störtregna ute.
Jag missade Sabina att vi kanske skulle vänta men hon svarade att det nog skulle gå över tills vi skulle ut.

Vi tog chansen.

Precis när han var selad och klar efter alla andra göromål i stallet så började solen skina. Nu var det underbart väder, varmt, soligt ochnden härlig vind som för första gången inte var kall. Det var t.o.m en skön vind. Vi njöt i stora drag och tog samtidigt beslutet att ta den långa travturen som för länge sedan skulle ha gjorts. Vi travade 37 minuter + 35 minuter. En liteskritt på ca tio minuter mellan för återhämtning och en skön tvåkilometers skritt i slutet med en trött kille. Han fick ta den hastighet han ville så det tog ganska lång tid. Men samtidigt så går han där och filosoferar och tittar sig omkring.

Precis när vi selat av och kommit in i stallet så börjar det störtregna igen! Två timmar ute ochnden en droppe fick vi på oss. Snacka vårtur!

Han fick en skön dusch med värmande liniment och täcke och mat. Han var nog nöjd.

Dagens tur: 18,1 km (1,81 mil)
Summa Efwa och Venar: 221,76 km (22,2 mil)
Summa Ida och Venar: 32,164 (3,2 mil)
Summa Venar: 253,924 (25,4 mil)

Idag åkte vi ganska tidigt till ridhuset. Vi var där vid tio på morgonen.

Det var redan varmt och ändå varmare i ridhuset men det var tillräckligt svalt ändå när man kom igång och fartvinden kylde lite.
För fart i grabben var det! Han verkar tycka det är lika kul med dressyr som jag gör. Han jobbar fint och idag haglade superlativen över honom. Det måste ha låtit kul om man var utanför ridhuset. Hela långsidorna och även delmomenten gick att berömma massor. Jag är ju inte heller känd för att prata tyst och då berömmer jag int heller så tyst.

Braaaaaaaaaaaa! På långsidan. Fiiiiiiiiiint! På nästa. O.s.v.

Vi tränade framförallt tempoväxlingar och halter med ryggningar. Vi behöver stadigare längningar där vi inte har stöd av väggarna så det blir långsidor och på sidan av medellinjen. Det fungerar riktigt bra men han är lite på bettet kan man ju säga. Tempoväxlingarna räckte inte idag när han var så pigg. Jag fick alltså tänka om lite. Jag fick köra lite samling och nedläggning istället och då började det fungera.

I vänstervarv gjorde han inte en "riktig" genomsläppning trots att han var fin i handen. Det räckte dock att peta på vänsterskinkan. Det borde vara bogen som faller ut då men här var det rumpenstumpen. Vi gick några extra varv i vänster för att stärka lite.

AvSlutade med ganska hög samling före avskrittningen. Det gick riktigt bra.

Både före och efter körningen är han ju så lugn. Han står helt stilla medan jag fixar och grejar, ställer undan vagnen o.s.v.

När vi sedan går till bilen måste han stanna minst tre gånger på den lilla sträckan, typ 50 meter och kolla på saker. Han stannar gärna vid getterna och kollar in när de äter och kliar sig. Kollar in hästarna i hagen och massa annat. Han blir ännu gladare om det står någon utanför stallet när vi går förbi. Då ska han stanna och hälsa.

Klockan tjugo över elva gick han ut till Eks i hagen och åt hö. Lite svettig under selen och i ljumskarna.

I red ut idag. De skulle ut och galoppjobba.

Både I och venar behöver träna på långgalopper, bygga styrka i benen och träna upp mjölksyrenivån.

Det blev femminutersintervaller med upptag i kurvorna som om det var hinder där. Fyra femminutersintervaller med skritt mellan varje. Skritten fick han ta i vilken hastighet han ville eftersom han skulle vila då.

I hade träffat på några islänningar som red i sakta mak och de hade kommenterat I's ridning. "Oj, vad du rejsar då"!
Och jag drog mig till minnes alla de gånger som vi och våra medryttare alltid fick kritik för att vi busred så fort man tränade ordentligt. Vilka dumheter egentligen. Varför busrider man bara för att man inte i sakta mak rider sin häst utan att den ens blir varm under sadeln?
När jag kör nuförtiden, fyrtioett år gammal, är det ingen som kommenterar men när man var ung och I är ju ung. Mig måste de ha sett förr liksom men inte yttrat något.
Varför får man bara träna om man är travtränare eller tävlar på hög nivå? Och varför kallas det inte busridning?

De kom båda hem svettiga och varma. Venar fick åtminstone en dusch. I fick åka svettig hem men slapp ta bussen.

Dagens tur: 11,48 km (1,148 mil)
Summa Efwa och venar: 219,95 (21,995 mil)
Summa I och Venar: 32,164 (3,2164 mil)
Summa venar: 252,114 (25,2144 mil)

Dottern och jag stack ut på skrittur. Vi åkte ut och tog med hunden.

Egentligen inte så mycket att skriva om det eftersodet inte hände så mycket. Hunden ville mycket gärna ha vatten efter halva rundan så vi fick stanna och dottern släpa honom till dammen i den övergivna islandshästhagen. Han skäller hysteriskt för han vill inte lämna mig och venar. Men när han ser dammen drar han åt det hållet istället och kastar sig i vattnet.

Under tiden står jag ute på grusvägen och väntar. Jag tänkte att nu har jag ju tillfälle att träna halter. Som grädde på moset kom en häst bakifrån ochred om oss. Venar kan inte stå still ute men jag tänkte att nu ska min nya ridhusstrategi testas i ny miljö.
Han har väl aldrig stått så still tror jag.

Så fort han trampade om eller ville iväg (hände typ två gånger bara) så röt jag till som jag gjort de senaste gångerna. Det fungerade skitfint och han stod still. Annars brukar vi stå i piaff hela tiden.

Jodå, han är väl som de flesta i min familj, undviker att få mig att ryta;-)

Vi kom hem med en torr och fin venar och en dammblöt, flåsande hund.

Dessutom höll vi oss under 6 km/h i genomsnitt vilket är maxhastighet på skrittsträckan på tävling. Perfekt!

Dagens distans: 6,68 km
Summa Efwa och Venar: 219,95 km (21,995 mil)
Summa I och Venar: 30,98 km (3,098 mil)
Summa Venar: 250,93 km (25,093 mil)

Jag har hittat en fantastisk tjej, en klok en.

Vi åkte på pay & jump redan på morgonen i grannkommunen. Klockan nio var vi där för att bygga bana. Jag sket i det eftersom mitt knä mår så jäkla dåligt efter. Men I och hennes mamma hjälpte till. Jag kör, de jobbar. Det var en bra fördelning tycker jag.

I hade anmält sig till två klasser, 60 och 70 cm. Venar var lite stel/öm i ryggen men eftersomhan aldrig är det i vanliga fall så misstänkte jag lite träningsvärk och chansade. Efter lite uppvärmning och två ganska dåliga hopp på framhoppningen fungerade ryggen igen och han såg normal ut.
I hoppade bara fram tre hinder, dvs en av varje. Sedan sa både hon och jag att det räckte.

Första rundan blev vägran på ett rött lådhinder. Rött och lådor är ingen bra kombination men när han sedan slagit i lådorna med hovarna fick hon över honom helt felfritt över alla hinder. Men, det blir ju ingen rosett för vägran. Men hon red himla bra.

De frågade om hon skulle rida banan en gång till men hon tackade nej. Jag tyckte först att det var ett konstigt val men hon sa bara "därför" när ja frågade varför. Ok, hon hade bestämt sig.
Jag frågade om hon skulle hoppa fram något mer till nästa start men hon sa bestämt nej där också.

Nästa start var alltså på 70 cm och för venar och I är ju inte storleken av betydelse utan banan och hindr i följd. Det gick bra över alla hinder, samma hinder, samma bana tills de kom i obalans över ett hinder so de trots allt klarade utan att riva, men koncentrationen fick sig en törn och de rev nästa.

Nu när de frågade om hon ville hoppa om så sa hon ja, klarade alla hinder felfritt och fick sin vita rosett!!
De var båda trötta i benen till sista rundan men I red riktigt riktigt bra alla tre rundorna. Jag var stolt och det var hon också.
De har utvecklats ordentligt under den här tiden vi har tränat och faktum är att hon rider bättre än en vuxen tjej jag hade för några år sedan.

Dessutom hade hon en egen och bra strategi som fungerade. Man ska inte hoppa fram när det inte behövs. Det var ju så kort tid mellan klassern (sammanlagt nio starter) att I hade tänkt helt rätt.

Vi fortsätter med flera pay & ride där I kan få in vana och styrka på banor, där venar kan få mer ork och de båda lär känna varandra ännu bättre.

Jag satt hemma och väntade på dottern och hoppades hoskulle vilja med till stallet, men icke. Mannen hade jag redan frågat och han sa ja men att det tog lite tid innan han var klar. Men eftersom det tog sådan tid hoppades jag att dottern kunde följa med istället.

När klockan börjar närma sig sex på kvällen tycker jag att det har tagit för lång tid. Det är mulet och mörkt så snart är det för sent. Jag fick åka själv. Det är tråkigt men nödvändigt.

Det fick bli rockarden så idag har koll om det kommer vilda rådjur. Har jag maratonvagnen och han blir rädd kan det hända saker. På dagen, inga problem, men vid skymning då de elaka djuren är ute så är det jäkligt mycket säkrare.

Jag skulle kolla av var vi var i träningen tänkte jag.

Vi skrittade till tråkrundan och började direkt med galoppen efter skritten. Åtta minuter galopp i höger varv. Sedan var det fem minuter skritt. Inte så jobbigt sa venar. När fem minuter nästan gått ville venar iväg. Åtta minuter i vänster galopp. Sedan fem minuter skritt. Lite jobbigare sa venar men efter nästan fem minuter gått ville han iväg.
Nu körde vi galopp i sex minuter i höger och nu började det bli jobbigt men när jag smackade så svarade han upp bra på det. Fem minuter skritt och sista galoppen, vänster. Lite svårt i slutet men bara någon enstaka påminnande med spöt, inget mer.

Det kändes himla bra och verkligen bättre än jag trodde. Hoppningen, ridandet och backarna har gjort sitt!
Det bådar gott för säsongen.


Dagens tur: 13,77 km
Sammanlagt efwa och venar: 213,27 km (21,327 mil)
Sammanlagt I och venar: 30,98 km (3,098mil)
Sammanlagt venar: 244,25 km (24,425 mil)

På onsdagen var se vila för lilla gubben så han var ute och åt en massa gräs hela dagen.

Igår var syrran här och red dressyr. Balansen, även om degar bra med tanke på uppehållet, blir bättre för varje gång. Venar gillar allt beröm han får från syrran, han fullkomligen suger i sig och har öronen bak hela tiden.

Det blev bara tjugo minuter den här gången men han fick en genomarbetning iallafall. Härligt!

Här kommer bilder från tävlingen. Tack Linda för att jag får sätta ut dem i bloggen.

Jag gick upp tidigt idag och träffade I och hennes familj minus sonen i huset. Vi byggde snabbt ihop en bana med oxrar, rättupstående och matta.

I helgen är det pay & jump så I ville träna lite bana. Först red hon med den hela nyare sadeln men den är inte bra. Den sitter bra på venar men den gör att I får stolsits och venar blir framtung. I hoppade två gång med den sadeln innan vi bytte sadel.
Nu såg det bättre ut och gick bättre.

Det svåra är ju aldrig höjden och det märktes även här. Att både häst och ryttare ska kunna koncentrera sig en hel bana är det svåraste. Man måste tänka på att man rider hela banan och hindrena liksom är i vägen (ja, det är ju så bokstavligen) men ni fattar. När man är oerfaren så blir det ju lite tvärtom att man glömmer att rida mellanrum koncentrerar sig bara på hindrena.

De gjorde sitt jobb väldigt bra och I planerade sista rundan väldigt fint och svårigheten löste hon galant. Ingen bana blev helt ofelbar men den sista hade blivit det om I inte mitt i banan liksom slappnar av och ger en kommentar om hur pigg venar är. Så blev det en rivning på nästa hinder. Man får inte slappna av.

De är jätteduktiga!!

Efter det åkte vi till johannesberg för att rensa efter vintern och den jobbiga våren inför sommarhalvåret. Venar och I följde med för att rida lite där ute. Det är stora grässlätter med en hel del lätta fälttävlanshinder. De red i ca trettio minuter och hoppade några hinder. Det hade gått bra.
Jag var på annan plats på tävlingsplatsen.

Sedan fick han stå i transporten medan vi fixade lite i hindrena. Jag körde sedan hem I och venar till stallet och sedan tillbaka för att hämta mannen som hjälpt till lite längre.